RAS

Gäller alla uppfödare och hanhundsägare (som lånar ut sin/sina hanar till avel), även de som inte är medlemmar i rasklubben. Uppfödare och hanhundsägare av mops följer de lagar och förordningar som rör avelsarbete såsom:

• Europarådets konvention till skydd för sällskapsdjur
• Djurskyddslagen med regler och förordningar
• SKKs grundregler
• SKKs avelspolicy
• SDHKs avelspolicy
• Rasklubbens RAS-dokument med dess specifika formuleringar rörande avel med mops

Uppfödare och hanhundsägare av mops

• Samarbetar aktivt för rasens bästa.
• Medverkar aktivt till att fakta kring rasen kan insamlas via hälsoundersökningar, enkäter m.m.
• Uppmuntrar aktivt valpköpare att deltaga i hälsoundersökningar, enkäter m.m.
• Medverkar aktivt till att bevara rasens genetiska mångfald till eftervärlden.
• Arbetar aktivt för att motverka inavel och dess effekter på hundens hälsa och välbefinnande.
• Använder ej för unga individer i avel.
• Använder endast mentalt, funktionellt och exteriört rastypiska hundar i avel.
• Undviker matadoravel.

Faktaunderlag för avelsstrategin är

• Hälsoenkät tillställd ägare till mopsar födda 1996 – 2002.
• Försäkringsstatistik från Agria och Sveland.
• Avelsanalys för mops utförd av Per-Erik Sundgren, Genetica.
• Ögonpanelen (leg vet Nils Wallin Håkansson).
• Swedish Veterinary Dermatology Study Group (leg vet Kerstin Bergvall).
• Rasdata från SKK/Lathunden.
• Leg vet Marianne Langeland, Norsk Veterinärhögskola, Oslo.
• Rasstandard.

Dessutom har Mopsorden under arbetet med RAS-dokumentet hållit två välbesökta medlemsmöten för att förankra och delge medlemmarna information om arbetets fortskridande, och inhämta medlemmarnas synpunkter.

Loggbok
I syfte att förankra RAS-dokumentet hos medlemmarna samt att bereda tillfälle att göra dem delaktiga i utarbetandet av RAS har Mopsorden haft:

• Medlemsmöte i Ljungby 20 september 2003
• Medlemsmöte i Stockholm 6 mars 2004
• Medlemsmöte 4 april i Skåne ställdes in pga för få anmälningar
• Förslaget till RAS presenterat på Årsmötet 25 april 2004
• Förslaget till RAS har sedan årsmötet 2004 legat ute på Mopsordens hemsida
• Revidering sommaren 2015

Historik
Kortnosiga dvärghundar nämns i Kina redan på 700-talet. De kallades lo-sze och anses vara bakgrunden till pekingesen. Den korthåriga varianten kallades happa-hund och från den anses mopsen härstamma.

Happa-hunden spreds över de östasiatiska länderna och man vet att den kom som gåva till den japanske kejsaren på 820-talet. Happa-hundarna var högt värderade gåvor som skänktes för att vara till lust och glädje, någon annan funktion hade de inte. Den funktionen, och ingen annan, har också dagens mopsar. Happa-hunden var närstående en korthårig pekingese i utseende, ofta vit med färjade fläckar, s.k. particolour.

Happa-hunden såg inte riktigt ut som de tidiga mopsarna men förmodas vara stommen i rasen. Var, när och hur utformningen av den svartmaskade och fawn-färgade mopsen skedde vet ingen, men de kom tidigt till västvärlden i enstaka exemplar. Det var först med hjälp av holländsk-ostindiska kompaniets handel med Kina under 1500-talet som mopsen kom att bli populär i Europa.

England kom så småningom att utforma rasen till det utseende den har idag. Man vet att mopsarna kom från Holland till England 1688 med William III och Mary II. Den moderna utformningen kan sägas ha startat med det uppsving som uppfödning av hundar fick i England under senare delen av 1800-talet.

Stor publicitet fick de två mopsar som ”räddades” ur det kinesiska kejserliga palatset under Peking-upproret (det s.k. ”boxarupproret”). 1868 kom detta mopspar, Lamb och Moss till England. De står för den huvudsakliga upptakten till våra dagars mopsar genom sin aprikosfärgade son Click. Mopsarna var vid denna tiden oftast fawn-färgade, men de svarta hade man också, om än sporadiskt, hört talas om sedan 1600-talet.

1880 kom bevisligen flera svarta från Kina till England genom försorg av en Lady Brassey, men mången historia förtäljer om att dessa var blandraser och det tog lång tid innan de svarta accepterades som renrasiga mopsar.

Mopsen i Sverige
Mopsen har funnits representerad i Sverige så långt tillbaka som på 1600-talet, men inte förrän på 1930-talet tog avelsarbetet ordentlig fart. Då hade Gunnar Christenson, kennel Acosti, en liten stam svarta mopsar som vann en hel del championat.

Tre damer, ”truly devoted to pugs” startade med Acosti-mopsar, det var Ebba Möller, kennel Tjustorp, Ellen von Sydow och Gunnel Holtz, kennel Hafvets Quarn. Flera nya importer togs in från England. 1955 köpte Ellen von Sydow hanhunden S Ch Hafvets Quarn Fawn Miramar, kallad Mac. Han var varggrå till färgen och efter det svarta paret Ch Hazelbridge King Bruce X Bluedoor Troll. Mac kom att dominera aveln nästan helt under ett decennium, och blev tongivande för många av den tidens uppfödare.

Bland de namnkunniga som startade med Mac-avkommor kan nämnas Bertil Sted-Gren, kennel Mips, Solvejg Sundberg, Britten Larsson, kennel Zodiaken, Uno Unnebo, Brommafältets kennel, Ingegerd Ullén, Ullhagens kennel och Selma Stålberg, Snäckans kennel. Bertil Sted-Gren importerade svarta Int Ch Democrat of Doms, kallad Kråkan, som tillsammans med Mac satte sin prägel på mopsaveln.

På 1960-70-talen startade många kennlar som har påverkat dagens mopsar genom att deras uppfödning har blivit stamtikar hos nästa generation uppfödare. Bland dessa kan nämnas Mona Lilliehöök, kennel Puggebo, Solvejg Sundberg, Britten och Yvonne Larsson, kennel Zodiaken, Harriet Svensson, kennel Humlan, Renée Sporre-Willes, kennel Cobby och Marianne Ekedahl, kennel Yrhättan. Bland dessa har idag endast kennel Zodiaken och kennel Humlan regelmässig uppfödning.

Kennel Cobby importerade under 1970-talet ett flertal avelshundar som fick stor betydelse i rasen, bland annat Int Nord Ch Martlesham Bronson, Int Nord Ch Neubràa Domino och den svarte S Ch Tomarans Great Grem. På 1980-talet kom ytterligare en betydelsefull avelshund till Sverige, nämligen Int Nord Ch Bournlee Pascali, som importerades av kennel Humlan.

Under nutid har antalet uppfödare fortsatt att växa och rasen har idag ett 45-tal uppfödare. Intresset för rasen är på stadig uppgång och registreringssiffrorna visar en stigande trend. Rasen har under åren fått ett tillskott av importer, främst från England och de nordiska länderna. De senaste åren har även importer från USA, Italien och Polen fått betydelse i aveln.

Rasens användningsområde
Mopsens anor som sällskapshund går långt tillbaka i tiden. Dess enda funktion har i alla tider varit att vara människan till glädje och lust, en gladlynt och trofast kamrat, som otroligt väl kan anpassa sig till de flesta miljöer. Temperamentet är glatt, livligt och charmigt. Mopsen är dock inte bara en glad pajas utan skall också vara intelligent och värdig i sättet. Den har ett jämnt humör och samsas gott med andra hundar av båda könen.