Denna text publicerades i Mopsallehanda nr 3, 2024.
Den generella rekommendationen är att endast hundar graderade som grad 0, kliniskt opåverkade av BOAS, och med mycket gott allmäntillstånd ska användas i avel.
Det kan i vissa fall vara motiverat att använda hund i avel med grad 1, med hänsyn till andra viktiga egenskaper och/eller populationens långsiktiga utveckling. Här bör rasspecifik hänsyn tas. I det fall hund med BOAS grad 1 använda i avel, är det viktigt att säkerställa att parningskombinationen inte medför ökad risk för kliniska problem hos avkommorna. Mer utförliga rekommendationer för en specifik hundras kan finnas i den rasspecifika avelsstrategin, RAS.
Det kan inte anses förenligt med SKKs grundregler att till avel använda hundar som undersökts med grad 2 eller 3, det vill säga kliniskt affekterade av BOAS. Du kan läsa mer om detta i Avelskommitténs uttalande om avel med brakycefala raser.
Det är heller aldrig förenligt med SKKs grundregler att, oavsett BOAS gradering enligt RFG-S, till avel använda hundar med:
- kraftiga andningsmissljud
- kraftigt ansträngd andning samt dyspné (andnöd) eller cyanos (blåaktig missfärgning av slemhinnor)
- Uttalad värmekänslighet eller trötthet, kollaps eller svimningar
- Kraftigt knipta näsborrar